hemmariket

. Jag kommer under våren att med visst mellanrum lägga ut intervjuer med personer som jag tycker behöver en extra karriärsskjuts eller bara lite extra uppmuntran att fortsätta.

Först ut blir en intervju med en tjej som heter Katarina Nilsson och som har bloggen  "End of the day"

Jag heter Katarina Nilsson och är 38 år, jag är mamma till två tonårsdöttrar & bor i Överkalix. De senaste 2 åren har jag studerat på konstkolan i Luleå.
Det har jag drömt om länge och det är det bästa jag har gjort,

Jag har blivit stoppad med massor med kreativitet, inspiration, kunskap och fått många nya vänner.

Jag är också utbildad grafisk formgivare och illustratör och har jobbat inom det både som anställd och egen företagare. Fn har jag mitt företag vilande men har i detta nu planer på att starta upp firman på sidan om mitt ordinarie arbete som behandlingsassistent för ensamkommande flyktingbarn (ungdomar 15-18)

Tecknat  har jag gjort så länge jag kan minnas, att jag har kommit vidare i måleri och grafik och textiltryck är tack vare konstskolan.

Jag drömmer om att kunna livnära mig på det jag vet jag gör bäst och tycker bäst om, jag bor i en glesbygdskommun och med nytt fast arbete och jag försöker hinna med mina största intressen på min fritid, den fritid som inte riktigt finns ...

Men jag måste, det kryper i fingrarna på mig :-)

Du skriver att du är en "photoholic", vilket syns på de bilder du tar?

Jag håller själv på att lära mig mer och skulle gärna vilja veta om du gått någon fotoutbildning som du kan rekommendera?

Jag har alltid exprementerat själv, fotat mycket och ser nog bilderna lång innan

de är tagna, de finns där i huvudet. Den enda kurs jag har gått är en kvällskurs

för ca 10 år sedan i fotografering med en man som har haft fotoateljé här i

Överkalix sen 50 talet.

Vi hade foto på skolan också, där vi lärde oss kamerans funktioner.

Det finns en ateljé i Göteborg som heter Ateljé Marie, de har fotokurser som jag tror är jätte bra. Var på väg dit själv under tiden jag hade mitt eget, men det blev aldrig av.

Senaste roliga jobbet var när jag fick vara med en vecka under inspelningen av Arn,

där jag fick fota och jobba bakom kamerorna. Jätte kul!

Vad är det bästa med att blogga? Vad är mindre bra?

Jag tycker om att blogga, jag tycker det är roligt att dela med sig av tankar, bilder, ideér och

kunna ge inspiration och visa det man gör, många har ju sett det man håller på med och

jag har fått massor med kontakter och goda vänner.

Det som är mindre bra är kanske att man inte kan skriva om allt, känslor, händelser och

saker om barnen som man kanske ibland vill göra, kan ibland vara skönt skriva av sig,

men man måste vara lite anonym, framför allt när det gäller ens närmaste familj.  

Berätta mer om din senaste utställning i Luleå och tanken kring de bilder du visade där.

Det var så roligt komma med, det var ju en jurybedömd utställning som de har varje år på Skådebanan.

Idén till bilderna fick jag som vanligt i huvudet, klädde på min yngsta dotter en klänning, fixade håret och tog ut henne nedanför min lägenhet vid älven och fotade några snabba bilder när hon rörde sig och skuttade runt där. Sen fick jag ut bilderna på en speciell duk och målade på dom med akryl.

Tavlorna heter "I once was there" och tanken var: "- Jag var ju nyss där själv, 12 år och funderingar kring livet och hur det ska bli och vad man ska göra. Jag har passerat det för länge sen och jag tänker ofta, - vart for tiden, och hur kunde den bara försvinna under fötterna på mig, och jag märkte knappt något ...vart är vi på väg?

Julsalongen är den första utställningen jag kommer med på efter skolan har slutat, och det var jätte kul. Jag har via skolan varit med i en massa andra utställningar bla en jurybedömd som är varje år i maj på Luleå museum, Folkhögskolornas salong. Där fick jag med en tavla som var gjord på sätt som den på Skådebanan, Jag tror jag har hittat min egen stil.Min nisch, i alla fall för ett tag :-)